Kärleken är så nära men..
Kategori: Mammalivet
Ligger i min säng nu.
Tankarna börjar komma, kanske för att både jag och Therese är så känslomässiga idag att vi bara vill gråta ikapp till någon sorgligt romantisk film, där dom finner varandra och lever lyckliga för resten av livet, sånt man själv verkar gå miste om och som bara verkar ske i film.
Vi smsar om kärlek, killar, oss.
Vi överanalyserar allt och hypertänker och får oss att må ännu sämre.
Jag vet att man aldrig ska stressa kärleken, aldrig leta för att finna den, men när man hittat någon man vill leva livet med då men allt är bara så lyckligt men ändå för olyckligt för att kunna förklara och försöka.
Hur gör man då?
Jag älskar kärlek, men hatar den med.
Nej, nu verkar Lilja vakna här hemma.
Dags att mysa med henne.
Jalla!
