Har ju under några dagar nu hållt på och fixa med mina bilder på datorn.
Satt och kollade igenom mina bilder ifrån 2010 och så dök denna bild upp.
Fick mig att tänka tillbaka på vilket liv jag levde och resonerade livet, hur jag behandlade folk och hur jäkla desperat på både det ena och andra jag var, hade svårt att bli tagen i andra hand, ville liksom vara number one för alla, festade sönder mig själv och träffade nya människor nästan varje dag. Mådde inte alls bra i mig själv, var ju mer eller mindre med Lilja's pappa under den här perioden men valde ändå att leva livet med massa andra folk (menar inte hoppa i säng med alla dock) men levde ändå rövare, åkte hem till "kompisar" och "festade" och hade ändå ett väldigt sjukt förhållande till Lilja's pappa. Vi träffades på mina villkor när jag ville ses, annars fick det vara liksom. Jag behandlade många dåligt, ville knappt inse hur saker och ting borde ha varit, utan jag hade det skoj och det fick räcka för mig.
Är så glad att den perioden är över, nu säger jag inte att jag aldrig festar för det gör jag, mer än vad många andra ensamstående mammor kan göra, jag tackar för stödet som Lilja's pappa ger mig trots att jag behandlade honom som skit under vårt förhållande och så ber jag till gud att han fick Lilja's pappa att ta sitt ansvar som pappa, vilket i sin tur gör så jag kan få mig min ensamtid som jag verkligen behöver.
Men jag inser att livet jag levde inte var sunt, förstår att mycket gick fel i mitt liv under den perioden för det heter väl ändå, what goes around, comes around? Jag behandlade massa folk som skit, även min familj som skit och bara levde livet, och jag är så glad att jag insett att det viktigaste i livet är familjen & vännerna, är så tacksam över att jag blev gravid och kunde ändra på mig, är även tacksam för att jag träffade Amar, för han fick mig att ändra mig på andra plan som jag inte alls tänkt att ändra, han fick mig att våga öppna mig, våga stå för vad jag säger, våga yttra mig om någon gör fel, inte vara en falsk kossa som jag ofta var förrut. Är tacksam över att jag lärt mig att livet är så mycket mer värt än fester och skit, det viktigaste för mig idag är att Lilja mår bra, får mat, har tak över huvudet och lever upp i en bra och icke bråkfull miljö.
Kan idag faktiskt säga att jag förstår en del av er som var otroligt negativa till min graviditet, kan förstå hur ni tänkte, för när jag själv ser tillbaka på hur jag var under sommaren 2010 (blev gravid i september) men levde ju rövare fram tills november då jag tog reda på om jag var gravid, vilket jag var. Är tacksam att jag idag insett att det inte var er det var fel på utan mitt tänk om hur livet såg ut, är tacksam och glad över att jag ändrat på mig och tar vara på livet och varje sekund jag får med min dotter.
Är tacksam för allt stöd som mina föräldrar gett mig från dag ett, jag är glad över att jag har så underbara föräldrar som fanns där genom alla långa och jobbiga dagar, som aldrig sa ett ont ord om mig under min graviditet, som öppnade armarna för både mig och Lilja trots att jag även behandlat dom skit under sommaren/hösten 2010. Är så glad att just dom är mina föräldrar.
Finns mycket att vara tacksam för i dagens läge, finns mycket man kan se tillbaka till och undra hur man tänkte, finns många saker man önskar man inte gjort, människor man önskar att man aldrig träffat och massa mer saker som jag egentligen inte har någon lust att skriva ut.
Men man lär sig av sina misstag och det är vad jag har gjort.
Trots att jag fortfarande är en slags partyprinsessa, så har mitt liv lugnat ner sig så mycket, jag vill inte ha alkohol nära min dotter när hon är hemma, vill inte att hon växer upp med en mamma som dricker alkohol nära sina barn, jag ger så mycket till henne, saker som jag inte alltid skriver ut i bloggen. Men dom som känner mig, dom som träffat Lilja och verkligen ser vilken glad unge hon är, ser hur positiv hon är, förstår min stolthet att få kalla mig för mamma, men dom ser även att Lilja inte saknar något, hon har både hem, mat, rum, leksaker, kläder men framför allt en massa kärlek runt omkring sig.
Jag tackar för jag fick en chans att ändras och jag är så glad att jag tog den.
Är så glad att jag inte är densamma som för 2 år sedan.
Idag är jag en stark och stolt mamma till världens finaste flicka.
För två år sedan lekte jag oftast med mina egna känslor och spelade stark.
Men under skalet så dolde en mörk yta med noll självförtroende och självrespekt.
Vill passa på att be om ursäkt till alla jag behandlat illa under min riktiga fest period, då jag behandlade många fel och inte brydde mig så mycket om jag ens överlevde dagen. Vill verkligen be om ursäkt, från djupet av mitt hjärta ber jag om ursäkt för vilken jävla idiot jag var som behandlade många människor med noll respekt, jag ber även om ursäkt till mig själv för att jag förlorade min egna självrespekt.
Men tackar gud för att jag idag har sån självrespekt för mig själv att jag aldrig någonsin igen skulle vilja gå tillbak till den människan jag var förrut, aldrig någonsin kommer behandla mig själv eller någon annan så illa som jag gjorde för bara två år sedan.
