Emeliitaah

Finns så mycket jag vill uppdatera om.

Känslor jag vill ska komma ut, men som jag satt en mur framför.

Jag döljer en massa känslor bara för att inte verka svag och jag vet att innerst inne så är det inte jag som är svag, så länge som jag hållit mig stark, så mycket jag gått igenom, så många gånger jag fått vandra ensam på en stig bara för att ta mig uppåt, så många gånger jag har hållt tårarna inne bara för att inte visa för någon hur ont det egentligen gjorde i mig, jag vet att innerst inne är jag stark och att jag inte behöver hålla känslor inne men jag tror jag är rädd på samma veva som jag är otroligt stark, rädd att verka svag, rädd att orden blir sagda fel, rädd att bli missuppfattad, rädd att få höra fortsättning på allt.

 

Jag har alltid lovat mig själv att aldrig igen ha en sån stor mur att dölja mig bakom som jag hade för flera år sen, men muren blir allt tjockare och tjockare och jag blir allt mer tillbakadragen och inte alls lika öppen som jag en gång varit, jag försöker krossa muren, försöker ta sönder den, för jag vill inte stå bakom en mur och vara rädd för att släppa in människor, rädd för att visa känsor, rädd för att få leva och vara mig själv.

Jag vill inte ha den muren där mer, jag vill krossa den en gång för alla.