Emeliitaah

Nyligen satt jag på den andra maskinen.
Måste vänta på att den blir klar för att kunna sova, det är ju en av dom tröjorna jag vill ha på mig imorgon.
Men hur som..
När jag kom in i rummet igen så kom allt ikapp mig, som vanligt.
Jag såg allt.. Jag såg oss gå hand i hand, såg oss ligga i sängen och kasta kuddar på varandra för att sen pussas och sen linda in våra ben i varandra, jag såg tryggheten vi hade, jag såg kärleken vi hade, det fick mig att tappa fattningen, tårarna bara rinner och rinner, ringde till och med till han och berättade allt, berättade hur jag kände och varför kan han inte bara förstå!?

Om jag inte är viktig för honom, så kan han sluta ringa mig när det behagar honom, han kan sluta få mig att känna mig dum, sluta få mig att sakna, sluta ringa.. Jag är ingen docka!

Allt har verkligen hunnit ifatt mig nu.
Allt är svart och mörkt.
Vill bara ha DIG!

Har hållit inne känslorna för länge, det värsta är att jag inte fick ut så många ord, hann inte prata så mycket, som vanligt när jag ringer är du upptagen, ingen kärlek och ingenting.
Ringer när det passar dig.

Det funkar inte såhär längre.
Jag orkar inte mer, det gör för ont.
Kan inte vara din vän, det går inte.
Jag älskar dig för mycket.
Varför kan du inte bara förstå det.
Du är finast och underbaraste i hela världen, men jag kan inte.
Jag vill inte förlora dig samtidigt som jag måste, det tär mer på mig att bara bra din vän, så farväl!

Dom jobbigaste orden jag någonsin sagt var när jag sa farväl till dig, dom tungaste och jobbigaste orden, kändes som att hjärtat skulle åka ur min kropp och aldrig återvända, kändes som mitt hjärta och själ slets i tusen bitar.

Jag kommer sakna dig.
Men för mitt egna bästa så är det dags att avsluta, dags att släppa.
Du vill inte samma sak som jag.

Farväl min älskade, farväl!