Emeliitaah

 

Jag har så många frågor utan svar.

Har grymt mycket frågor.

Drömde så sjuka drömmar inatt, så är säkert därför.

Kändes som att det jag drömde inatt, var all ondska som finns i världen.

Så mycket onda saker jag fick se, människor som hade ont, djur som hade ont, människor som sårade andra, människor som krossade andra, våld, krig och massa sånt.

En sån dröm som ingen vill ha men alla borde ha.

För drömmen fick mig att inse att jag måste göra något.

Jag kan inte bara sitta och prata om hur fel världen är och hur fel vi behandlar varandra utan att försöka vara med att påverka, så jag har bestämt mig att innan veckans slut höra av mig till både Friends för att se om det finns någon möjlighet att hjälpa till, om det finns någon möjlighet att få människor att bli snällare mot varandra, sen ska jag även kolla upp hur man kan skänka pengar till specifika länder för att börja kämpa mot våldet och att folk ska bli snällare mot varandra oavsett om man är kristen, muslim, jude, jehovas med mera.

 

Jag har aldrig brytt mig om religion.

Har aldrig tänkt på att inte prata med folk om dom är från en viss religion.

Utan jag blir vän med personen och inte religionen.

Försöker undvika att prata religion med många, för alla tycker olika.

Även vi kristna som är födda till det, döpta i kyrkan har olika syn på kristendomen.

All kristendom ser ut precis som man själv vill känns det som, även fast det inte riktigt är så, men det är liksom så det har blivit iallafall med dom jag träffat och den kyrkan där jag konfimerades, för där snackade vi mycket om vem gud var för dig och inte var för dig och då blev det en mer personlig gud.

 

Det är inte så att jag vill sitta och leka ängel eller så.

Men har tröttnat på allt ont som finns runt omkring mig.

Skulle jag någonsin få veta att Lilja mobbat en annan person i skolan/dagis så skulle det bli liv i luckan, jag har blivit mobbad, har själv mobbat men att bli mobbad är den värsta känslan ett barn kan få, självklart förekommer mobbning även när det gäller vuxna tex på arbetsplatser och någonstans måste vi börja, egentligen är det svårt att börja med barnen för det är inte barnen som uppfostrar föräldrarna utan det är ju faktiskt tvärtom så kanske borde alla vuxna få gå en kurs via sina jobb.

 

Jag vet att jag både tänker realistiskt och orealistiskt i detta fall.

Men jag är ju så trött på mobbningen och våldet.

Jag försöker själv att tänka på vad som kommer ut ur min mun.

Tänk en gång innan ni säger och gör någonting.

 

 

 

Jag har varit där, jag har varit en av dom som en vacker dag fick ett leende i korridoren som från att ha velat ta självmord känt mig som en människa och inte odjur, som känt att jag fick le, att det inte var skam att le, fick en komplimang av en skolkamrat och hela dagen fick en mening och dessutom så visade folk respekt och hänsyn och jag kände mig sedd och jag kände att jag fick säga mitt.

Jag var udda men jag var ändå inte mindre värd.