Emeliitaah

På tåget mot Sundsvall igår så satt jag och tänkte mycket på gamla tider, på hur jag var och hur jag förändras, visst finns det stunder då jag återgår till den gamla jag, men finns ändå så mycket annat jag växt i, jag är inte samma svaga människa som förrut, jag behöver inte baktala någon annan för att må bra själv.

Jag klarar mig med dom få men underbara vännerna jag har.

Jag har en underbar dotter som ger livet en mening och dessutom fantastiska föräldrar och helt unika bröder som jag verligen tackar för att jag har i mitt liv, att just dom är min familj. 

 

Satt och tänkte på alla gånger jag varit i Marmaris och hur jag levde livet.

Tänkte på alla gånger jag tagit åt mig av att folk sagt att dom ser tjocka ut, fast dom inte pratat om mig men tog automatiskt åt mig för att jag var störst i rummet, tänkte mycket på hur jag snackat skit om folk som jag egentligen brydde mig, alla fel jag gjorde mot vänner & familj, alla gånger jag tog fester före en kompis som mådde dåligt, alla gånger jag sket i livet och gjorde både det ena och andra.

 

Tänker jag tillbaka så blir jag stolt över den jag är idag.

Blir stolt över att jag faktiskt tagit mig ur den värsta skiten.

Att jag har underbara människor runt omkring mig.

Att jag inte längre snackar skit och dessutom vågar stå för vad jag säger.

Att jag inte längre behöver en del falsh bitches in my life.

 

Jag är inte den enda, det är många som sett det på mig.

Många som sagt att jag blivit en lugnare person som tar hand om mig själv och mitt barn.

Jag vet att åsikterna är  delade om huruvida jag tar hand om mitt barn eller inte. 

Men från att ha festat typ 6-7 dagar i veckan, till att festa varannan helg.

Fast nu under sommaren har det varit mycket ledigt för Lilja's pappa och sådär, vilket har betytt att han tagit henne lite då och då också, vilket resulterat i att jag kunnat gå ut mer. 

Men att jag inte skulle ta hand  om mitt barn för att jag går ut?

Nej, håller jag inte med om.

 

Vi har delat upp så han har henne varannan helg just för att jag ska ha MIN helg och göra vad JAG vill på, men sen är det inte så att han INTE får träffa henne någon annan dag och ha henne, utan vill han och kan han så får han gärna ha henne lite då och då, inte för att jag inte saknar henne utan snarare för att det är det bästa för henne att lära känna båda sina föräldrar.

 

Så vad säger ni om dom föräldrarna som har barn/barnen varannan vecka?
Jag vet dom som faktiskt festar veckovis, när dom inte har barnen är dom med dom och gör grejer, men så fort dom är barnlediga så festar dom till. Är dom lika dåliga föräldrar som jag?

Inte för att JAG tycker jag är en dålig förälder, men vet att ni är många som dömer mig för det via min blogg, men tror ni att ni känner mig för att ni sett lite saker via bloggen?

Jag är ärlig i min blogg, men jag har ändå privata grejer som ingen någonsin får veta.

Förstår faktiskt inte det här med att döma människor jämt och ständigt för att må bra själv, jag förstår att det förekommer för jag har själv varit där och gjort samma sak, men i slutändan är det ändå man själv som mår dåligt för att man gjort som man gjort. 

 

Ni får gärna tycka vad ni vill om mig.

Men jag förstår inte hur man kan sitta och döma en människa utifrån en blogg?
Eller överhuvudtaget döma en människa.

Vi alla är olika och vi alla gör olika val och saker i livet.

Var inte meningen att komma in på min uppfostran om Lilja men det är den enklaste förklaringen eftersom det varit så mycket snack om det på senaste tiden.

 

Jag förstår inte varför många av oss människor måste vara så dömande mot andra människor, varför inte försöka låta folk få göra sitt på sina egna sätt? Jag menar inte att man aldrig gör fel, för det har hänt ofta i mitt liv och säkert i erat liv också, men man lär sig av sina misstag? Och då är det väl bättre att låta folk göra sina misstag en att direkt börja döma om hur ful, dum eller korkad en människa är? Speciellt en blogg.

 

Precis som jag skrev där uppe så visst jag är ärlig i min blogg, men det finn fortfarande saker som ni inte har någon aning om, som är för privata att dela med sig till er, som gör att jag känner på olika sätt, som gör att jag och Familjerätten och Lilja's pappa har kommit överens om det här, som gör att mina föräldrar är mer delaktiga än vad många andra mor-föräldrar är. 

 

Döm aldrig någon för utsidan, lär känna människan först och ta reda på fakta innan ni anklagar folk för någonting, jag vet att det är svårt men jag klarade mig och jag kommer aldrig någonsin igen kunna säga att någon är ful, för i mina ögon är alla vackra, jag kommer aldrig kunna mobba en annan människa för att må bättre själv, kommer aldrig kunna snacka skit om mina vänner. 

Det är inte så jag lever längre.

 

Jag tycker ni alla ska tänka i samma banor som jag.

Samhället skulle bli så mycket bättre.

Tänk aldrig en extra gång innan ni skriver eller säger något till någon.

För det är ingen annan än den som lever det livet som vet hela anledningen till varför saker och ting är som det är i dens liv.