Kategori: Mammalivet
Spännande. Vad vill du göra mest?
Har du nonn nu ?
Kram Maria
men e inte du i Gävle hos amar dåå ?då känner du väl int dig ensam?ja hamna i nå jävla depp igår men de gick över som tur var. . så drygt när man blir sådär deppig
Har du haft en fin Måndag
Maria
sv; förstår känslan!! <3
svar: jag tycker oxå att vi ska ses nått tag framöver gumman:)
Jag hade en otroligt härlig dag <3
tack snälla!
åh kul med tatueringsplaner! :D
Ja kebabgrytan var jättegod!
Det var efter att Natta berättat att hon åt det hos dig som jag fick ideen om det :)
E väl inte så onyttigt heller tror jag..??
sv; usch, lider med dig! har hört många skräckhistorier om hur svårt det är att vinna ett våldtäktsfall.. och nu har det gått så lång tid också. är så kluven till hur jag ska göra! <3
sv; dina kommentarer betyder så mycket, de sätter sig verkligen direkt i hjärtat på mig. Känns så skönt att veta att det finns någon som gått igenom samma sak, och att du förstår precis vad jag pratar om när jag skriver något till dig.
Jag blev våldtagen första gången av honom när jag var tretton år gammal, kommer ihåg datum och allting. Vad jag hade på mig, hur han luktade, vad jag tänkte. Förlorade oskulden den natten. Efter det var jag livrädd för honom, men var ännu mer rädd för att någon skulle få veta. Jag fortsatte därför att träffa honom, vågade inte säga emot.. Första gången jag träffade honom efter den natten var jag säker på att det inte hade hänt, och att det definitivt inte skulle hända igen. Men det gjorde det, gång på gång Tills jag träffade en kille som jag blev tillsammans med. Han gav mig styrka, mod och allt det som jag behövde för att fly bort från allting. Men berättade aldrig för någon ändå. Hade bestämt mig för att skydda den hemligheten med mitt liv. Och det gjorde jag. I över fyra år, fram tills nu. Berättade för min mamma för fyra veckor sedan, har nu fått akuttid på BUP och har varit där och pratat en gång och ska dit nu i veckan också.
Som jag sa till min mamma, jag vet inte vad som händer med mig om jag berättar, för jag har hållit fast vid detta så länge. Lagt ner mitt liv på att ingen ska få veta. Det tar så mycket på en, att alltid leva med en hemlighet. Att aldrig kunna berätta allting, att alltid vara tvungen att ljuga.. Otroligt svårt, men det blev en del av mig. Det är det fortfarande. Har till exempel en historia om hur jag förlorade oskulden, för jag vill att det som egentligen är sant ska vara en lögn, så jag hittade på en egen.. Helt sjukt egentligen. Och nu borde jag sluta skriva haha, kommer slå rekord i lång kommentar.
Tack för att du finns!! <3
Bloggadress: http://iahoglund.blogg.se/