Emeliitaah

Ska försöka ta mig orken att blogga.

Tror att det kan bli en tröst i all smärta.

Natten var hemsk, pratade med Amar.

Men natten kändes ändå hemsk.

Allt var åt helvete och jag bara grät och grät.

Jag grät mig själv till sömns, men vaknade lika fort.

Vaknade varje halvtimme med att jag började gråta.

Låg och grät två timmar till och somnade klockan sju på morgonen.

Så jäkla jobbigt, vaknade vid kvart över elva och vi alla gick till affären.

Sitter hemma nu i min ensamhet och jag bara känner hur tårarna är påväg.

Jag känner mig misslyckad och värdelös.

Snart blir det att göra lunch och försöka äta lite.

Men vet inte om jag riktigt klarar av att äta.