Situationen mellan A & mig.
Kategori: Mammalivet
Har fått en del kommentarer om att ni vill veta hur läget mellan mig och Amar ligger till och för att vara ärlig så ligger väl inte läget till på något sätt, vi pratar i telefonen lite då och då, minst en gång om dagen, vi pratar mest om ytliga saker om vad vi gör och vad vi ska göra men ingenting med känslor. Det är inte så att jag slutat älska honom och slutat bry mig om honom, men jag försöker att ta dagen som den kommer.. Vi har gjort slut och lär inte bli tillsammans igen i framtiden heller, men vi försöker ändå att bete oss som "kompisar" för att inte förlora varandra i livet, jag försöker att låta honom ta den tid han behöver och även ta den tid jag själv behöver för att gå vidare. Det är svårt att gå vidare när vi pratar, men någonstans inom mig så har verkligheten hunnit ikapp mig och jag vet att det är för det bästa som vi gjort slut för tillfället och säkert i framtiden också. Men jag tror vi båda ändå bestämt att det bästa vi kan göra är att försöka göra det bästa av situationen och inte anklaga någon för något, utan istället försöka ta vara på det som finns kvar mellan oss. Det är inte så att mina känslor svalnat och verkar inte som hans känslor svalnat heller, utan snarare tvärtom. Vi verkar uppskatta varandra mer nu och det gör det svårt att gå vidare, för det någonstans känns som att det blir vi igen, men samtidigt försöker jag tänka att det är slut och att vi är kompisar. Jag vill inte tvinga någon till något och för att vara ärlig, så ja jag mår dåligt för att jag vet att jag inte har honom som MIN längre och att jag dessutom inte är HANS längre, men har så mycket andra problem runt omkring mig som gör att energin och saknaden efter honom glöms bort lite, även fast dom är grymt starka och att hela mitt hjärta bultar tusen gånger snabbare så fort jag ser att det är han som ringer.
Så läget mellan oss är egentligen ingenting just nu, vi pratar med varandra och försöker att visa uppskattning för den kärleken vi delat med oss till varandra, försöker att inte förlora varandra och hålla sams, inte för att vi är tillsammans som sagt utan snarare för att ta dagarna som det kommer och försöka att vara delaktiga i varandras liv, för att det är enklast för oss.
