Fråga till er.
Kategori: I'm asking you.
Jag är stolt över mig själv, är stolt över att jag lyckats ta mig ifrån det onda livet jag levde förrut. Jag hatar varje minut av det om jag tänker tillbaka, trots att det finns en del fina minnen därifrån, så hatar jag hur jag resonerade, hur jag tänkte, hur jag var och vad jag gjorde. Jag ångrar inprincip ALLT, för det finns faktiskt saker från den tiden som jag inte ångrar, trots att det var en hemsk tid. För det första kände jag inte mig själv, utan jag levde på hur andra såg mig, jag levde på att många gånger supa mig så full att jag dränkte mina sorger, jag levde på att le fast insidan gjorde så ont. Jag trodde jag kände mig själv och många runt omkring mig men jag hade fel och jag är IDAG så glad över att jag känner mig själv, lärt känna mina äkta vänner, lärt mig älska mig själv och dessutom lärt mig älska andra.
Jag är så glad och tacksam över att en del vänner inte lämnade min sida trots att jag faktiskt var mer eller mindre en bitch emot dom, jag betedde mig som ett svin och sket fullkomligt i allt, så länge det var fest med i bilden. Jag är glad över att mina föräldrar och bröder stod ut och faktiskt försökte få mig på bättre banor, är glad att dom kämpade och fick mig att inse livets värde, jag är så glad att jag tillslut förstod.. att livet är så mycket mer än falskhet, fester och killar..
Jag kan inte säga när jag började ogilla mig själv, men måste ha varit efter alla gånger i mellanstadiet jag blivit mobbad för både det ena och det andra men det var inte för ens våldtäkten som jag började hata mig själv och det var inte för ens efter den som jag började leva det "farliga" livet.
Jag vill aldrig tillbaka till dom banorna igen och jag vet att jag aldrig kommer komma dit igen, idag har jag världens bästa dotter som jag älskar högst och mest av allt på denna jord, dessutom har jag en underbar pojkvän som stöttar, skyddar och hjälper mig otroligt mycket, han lyssnar & försöker förstå, han finns där och vill alltid mitt bästa, han bryr sig och han älskar mig, han älskar mig och jag älskar honom med en kärlek som jag för två år sen aldrig trodde existerade, den starka och underbara kärleken mellan oss är något som inte går att beskriva i ord, kärleken mellan oss måste upplevas för att förstå själva.
Han får mig att tänka bort all hemsk tid, han får mig att tänka på framtiden, att tänka framåt på hans och min framtid, han får mig att drömma och försöka glömma allt det onda och onödiga som en gång fanns i mitt liv.
Men inte nog med att jag har dom två bästa människorna i mitt liv, dom människorna som ger mig min lycka & glädje och all jordens kärlek, så har jag faktiskt underbara föräldrar & bröder, som funnits med i mitt liv sedan dag ett och aldrig någonsin försökt få mig att må dåligt utan snarare tvärtom, har även ett fåtal men otroligt unika och speciella vänner som jag inte byter eller kastar bort mot allt i världen.
Jag kan härmed förklara mig, som världens lyckligaste kvinnor på denna jord!
Hade det varit för två år sedan, hade jag aldrig vågat erkänna att mitt liv då var hemskt, att jag var en ond och elak människa, jag snackade skit och brydde mig inte speciellt mycket om någon, förrutom att ha kul. För två år sedan trodde jag inte att jag skulle ha tagit mig så här långt som jag faktiskt har gjort. Jämför bara bilderna som är tagna, den översta är tagna från sommaren 2010 då faktiskt mitt liv var som värst, då hade jag lärt mig allting och det var under den perioden jag festade 6 dagar i veckan och trodde att jag mådde bra. Det var då jag var mest bitch emot mina vänner, men någonting öppnade mina ögon redan innan jag fick beskedet att jag var gravid och för att vara ärlig, så var det till stor del mina föräldrar och bröder men fanns även en till person som var delaktig till mitt öppnande och det var Natalie. Då hon blev gravid, var det inte lika kul för mig att festa längre, hade ju ingen direkt att festa med utan blev till att ligga hemma och kolla på film och bara umgås med henne och just för att det blev mer hemmakvällar, blev festerna allt längre bort och så har banan fortsatt. Det är inte så att jag sitter och säger att jag aldrig mer kommer festa, eller aldrig har festat mer sen mina ögon blev öppnade, men jag har insett att festande handlar inte om sprit, sprit, sprit utan för mig handlar det om ett gott sällskap, trevlig musik och något gott att dricka.
Men tillbaka till bidlerna.
Jag tycker att jag på översta bilden ser ut som jag vill inte ens säga det.
Men på undre bilden ser ut som en mogen och vacker kvinna.
Vad tycker ni?
Genom att bara titta på bilderna.
Ena är tagen i Juli 2010 och andra December 2011, ser ni någon skillnad?
Vad är skillnaden?
Bloggadress: http://www.solanderbay.blogspot.com