Emeliitaah

I think this is the end of you and me. Jag orkar inte känna allt det jag känner inombords, jag älskar så otroligt starkt, men ändå finns det en trötthet, en rädsla men mest av allt en osäkerhet som gör att jag inte vet om det går att ordna upp allting igen. Vet inte om det är värt att trycka på ömma punkter, för att försöka få det att fungera. Jag önskar jag hade orkat kämpa mer, men jag tror det är slut med kämpandet nu men bara för jag slutar kämpa betyder det inte att jag inte älskar dig och bryr mig om dig. Du är den första som såg vad jag hade i mitt hjärta, du var den första jag öppnade mitt hjärta 100 procentigt till, du var den första jag älskade så grovt som jag älskade dig. Finns inga ord som kan beskriva hur ledsen jag är, men för bådas skull så är det bäst att låta tiden läka alla sår, det är bättre att låta tiden gå och kanske när inom en framtid kan ta upp kontakten igen, det här är jobbigt för mig, för det här är mitt farväl till dig. Jag kommer sakna dig och aldrig någonsin glömma bort dig, du kommer alltid ha en del av mitt hjärta, du underbara, vackra, unika, speciella, älskade, bästa människa. Jag önskar det här aldrig hade behövt hända, men jag gör det för dig och jag gör det för mig. Du blir bara mindre och mindre av att vara i min närhet och jag ser hur dåligt du mår.