Emeliitaah

 

 

 

 

 

 

 

Varför vi inte är tillsammans?

För att vara ärlig så undrar jag samma sak.

Men vi såg olika på många saker och bråkade en del.

Dagen efter vår ett års dag var den värsta.

Det var många som ville förstöra och försöka få oss att tro på både det ena och det andra om den andra personen men vi försökte hålla ihop och visa att våra känslor var starkare än allt prat som gick och alla som ville förstöra, men det blev bara jobbigare och jobbigare och vi slutade uppskatta varandra.

Vi började istället bara se på alla negativa sidor med varandra och inte tänka på allt positiva.

Vi försökte ett tag efter att vi gjort slut att prata och verkligen visa uppskattning mot varandra, verkligen visa att vi älskade varandra men vi insåg att det inte funkade.

Vi båda visste att det var slut men ändå så tog det på oss varje gång vi kom på oss själva med att sitta och säga jag älskar dig du är den finaste människa jag känner, det sårade oss så djupt och vi valde att försöka bara prata allmänt med varandra.

Och visst kanske det bara var en paus vi behövde, men jag tror det har gått för lång tid nu, jag tror inte vi kommer kunna få den trygghet och säkerhet vi hade förrut.

Vi båda kommer vara rädda för att bli ensamma kvar.

 

Jag skulle av hela mitt hjärta vilja vara med honom för resten av mitt liv.

Men när vi delar olika åsikter om hur saker och ting ska gå till, när jag är som jag är och han är som han är så är det svårt att få det att fungera och dessutom på det så bråkade vi hela tiden efter att vi spenderat vår ett års dag tillsammans, vi bråkade varje gång vi träffades och slutade oftast med tårar.

 

Men som sagt.

Är det någon jag vill gifta mig med.

Så är det fortfarande den karln.

Han är verkligen den ända kille jag öppnat mitt hjärta för, den ända killen som verkligen känner mig, den ända killen som jag skulle kunna gå genom eld och vatten för.

 

Ja, jag vet..

Nu blev det en novell igen.

Men börjar jag skriva om Amar så är det så svårt att sluta.

Haha