Emeliitaah

Loggade in på facebook och såg att några kompisar är i Gävle nu.

Fyfan vilken saknad jag fick efter Gävle och det underbara folket där.

Mest av allt saknar jag ju Amar.

 

Vill ju verkligen dit och bara få andas lite Gävle luft.

Få pussas lite med världens underbaraste människa.

Få kramas och känna mig älskad av världens finaste.

 

Men ändå kanske det är bäst att låta bli?

Jag vet ju att vi bara blir mer sårade om vi träffas.

Processen börjar ju liksom om då, fast det känns som att den börjar om varje dag.

Känns som att vår sakna-icke sakna-sakna process kommer och går.

Visa dagar är det värre en andra, men nu på senaste tiden så har varit K-A-T-A-S-T-R-O-F!

Saknar honom så mitt hjärta skriker och ser honom framför, även fast han inte är där.

Har sovit med hans tröja och bara känt en sån längtan och saknad efter honom.

Nej.. ICKE KUL!