Emeliitaah

Hej alla glada!

Vet inte riktigt vad jag ska säga, Therese och jag fikade ju igår och hade det riktigt mysigt, vi satt och pratade aslänge och vi hade ju så mycket att prata om, hon om F och jag om massa annat. Älskar våra träffar, för man kan verkligen öppna sig för henne, för hon dömer än aldrig utan lyssnar och ger råd på hur jag ska gå tillväga. Vi satt iallafall på Café60, sen drog vi till Bredäng för att hämta hennes bil, vi satt dock i bilen ett tag och bara åt lite rån och en banan sen så blev det till att åka runt i bilen och påväg till Solberga så börjar en kille flörta med oss ifrån hans bil mitt på motorvägen. Han blinkade och sen vinkade han och kollade åt vilket håll vi skulle åt, tyvärr så fattade ju inte riktigt Therese att snubben faktiskt skulle svänga in om vi sa att vi skulle göra det, tur var väl att vi hann lura honom, så han åkte in på en väg (som vi egentligen skulle in på) men att vi tog nästa avfart istället. Lite roligt sådär, vi skrattade och var på riktigt psykhumör, vi drev och skrattade och bara kände oss allmänt dryga, vi ville vara dryga, vi ville typ slå någon för båda var smått irriterade, haha. Fast jag är ju en snäll tjej och slåss ju inte, men tanken har ju slagit mig att jag faktiskt skulle vilja ha någon att slå på så man kan få ut sina aggressioner lite. Hur som helst vi kom fram till Solberga tog en cigg och sen blev det vidare till Orminge Centrum för att äta den största kebabrullen jag sett under hela mitt liv, den var så himla stor och jag åt typ max 6 tuggor sen var jag proppmätt och då hade jag inte ens ätit halva av den, förstår ni att den var stor då och god var den också.

Men efter att ha varit i Orminge centrum så åkte vi till Södertälje och hamnade hemma hos Therese där vi fortsatte prata och bara njuta av livet, trots att det finns en del saker i livet som jag är så jävla ledsen över som jag egentligen skulle vilja gråta över så kan jag inte undgå att älska livet, älska folket omkring mig.
Så jävla underbara människor och Lillfisen lär sig ju så mycket och är det underbaraste jag har i livet, jag är så himla stolt att kunna kalla mig själv hennes mamma.

Nu sitter jag här hos Therese och ska snart bege mig hem, en sak jag inte förstår mig på är varför blir jag och Therese alltid sugna på att göra massa saker när vi träffas?
Men det kan väl ingen svara på riktigt, för det kan inte vi heller.
Nej, nu måste jag sluta.
Bussen går snart.
Hörs!