Emeliitaah

Jag förstår inte grejen med att folk inte vågar vara sig själva.

Eller att säga att jag inte förstår är väl egentligen att ljuga, för jag har själv varit där.

Men kan inte förstå hur JAG valde att försöka vara någon annan när jag är grym som jag är.

Visst har även jag mina fel, men mina äkta vänner och min närmaste familj accepterar mig för den jag är och skulle aldrig vilja få mig ändrad.

Jag trivdes inte i mig själv förrut och kanke var det därför jag försökte vara någon annan.

Men nu när jag trivs så bra med mig själv, så bra med min omgivning och så bra med hela mitt liv så vill jag inte byta det med någon, vil inte låtsas att mitt liv alltid är på topp, för det är det absolut inte.

Har mina dåliga dagar, har mitt dåliga humör, har mina dåliga sidor, har helt enkelt ett piss liv ibland precis som alla andra och jag försöker skriva ut det så ärligt som möjligt i bloggen.

Och visst nämner jag inte alltid folk vid namn eller skriver ut hela händelser.

Men det är för att skydda både mig själv och andra.

 

Skydda mig själv från vad undrar säkert många nu?

Jo det finns massa saker, som jag skrivit om förrut så brinner jag väldigt mycket för att man inte ska mobba andra och för att stå upp för kvinnan och hur vi alla är vackra för dom vi är.

Vi borde inte låta oss tryckas ner, varken av en vän eller pojkvän.

 

Jag har blivit nertryckt till botten av så kallade vänner som killar (dock inte Amar, för er som undrar) men andra killar som jag haft att göra med, har både blivit våldtagen av fem killar, spottad i ansiktet av en barndomskompis, misshandlad av mitt ex och blivit grovt misshandlad sen jag gick i årskurs tre i skolan av så kallade vänner och det är nu på äldre dag som jag kan titta mig i spegeln och vara stolt över den jag är.

 

Och visst är jag inte perfekt, varken i kroppen eller mitt tänk ibland.

Men jag är stolt över den jag är, är stolt över hur mina föräldrar uppfostrat mig.

Är stolt över att kunna få känna så här, är glad över att kunna stå i spegeln och vara nöjd med vad jag ser, vara nöjd med hur jag vuxit som mamma och indvid. 

 

Förrut kunde jag inte förstå hur folk kunde älska sig själv och nu är jag väldigt fundersam över hur man INTE kan älska sig själv trots att jag innerst inne vet vad det handlar om.

Det handlar om folk runt omkring en, hur dom bemöter en.

 

Ta vara på varandra och varför inte le åt en okänd människa imorgon.

För vem vet?