Lilja hamnade i säng vid åtta och sen dess har jag gråtit konstant.
Blev inte att göra klart allt, utan får göra det på morgonen.
Mamma såg att det var någonting och ville väl inte stressa mig ännu mer.
Känns som jag blivit tagen på mitt egna hjärta, känns som om allt vi planerat, alla ord du sagt till mig, alla gånger du pussat mig, alla gånger du sagt att det kommer bli bra, alla gånger du sagt att det är du och jag mot världen, det känns som allt som innebar oss bara var en lögn ifrån ditt håll.
Jag kan inte säga att jag vet att det inte är så.
För helt ärligt så vet jag ingenting med dig längre.
Vårt samtal vi hade när jag låg i badet, fick mig bara att hata mig själv ännu mer. 
Att jag ägnat all den här tiden på en massa saker som ändå aldrig skulle bli bra.
Vi kämpade och kämpade, du lovade att allt skulle bli bra.
Men du har nu brutit ditt löfte.

Jag kommer nog aldrig någonsin att hata dig, kommer nog aldrig kunna hata dig, du har aldrig gjort fel emot mig, du har alltid fått mig att må bra, även fast vi haft våra små men ändå stora bråk.
Du gav mig alltid ett leende på läpparna ändå.
Kommer aldrig kunna hata dig, trots att jag vill.
För allt hade varit så mycket enklare då.
Om jag bara kunde hata dig och inte ens vilja se dig.
Men nu är allt jag vill, att få en kram av dig och höra dina värmande ord.
Och bara känna värmen som brukade finnas där, vill höra din röst.
Vill se dig förändras, vill se dig bli kärleksfull igen. 

Vill att du ska bli den människan jag blev kär i.
Den mannen som varje dag sa jag älskar dig, nästan så jag blev trött på det.
Den som fick mig att känna mig älskad, vilken tid på dygnet som helst.
Jag vill inte att du ska vara som du är just nu.

Det är så sjukt jobbigt, jag har sagt till dig också att jag aldrig kommer snacka skit om dig, för jag har inget elakt att säga om dig, men jag vet ingenting om dig, vet inte om du hade mig för att känna dig mäktig. Jag var så säker fram tills idag att du älskade mig, men efter vårt senaste samtal så vet jag ingenting längre. Ibland så önskar jag att jag aldrig träffat dig, att jag inte hade gett dig mitt nummer och sagt att du kunde komma så vi lärde känna varandra, ibland ångrar jag att vi fortsatte prata, ångrar att jag just då planerat att ändra mig för jag var gravid, ångrar att det var med just dig jag ville ändras, dig jag ville ha en framtid med.

Men oftast är jag tacksam, för du har ändå gett mig så otroligt mycket.
Saker som jag måste komma ihåg att ta med mig till senare i livet.

Jag hoppas du blir lycklig, hur du än väljer att leva ditt liv.
Jag önskar du kunde skaka om din hjärna, ändra ditt beslut.
Jag önskar att du skulle vilja leva ditt liv med mig.
Men mest av allt önskar jag att jag vore ditt livs kärlek precis så som du är mitt livs kärlek.
Önskar att du skulle ta det hårdare än du gör och inte bara bete dig som om du förlorat en strumpa.

Fast det förstås, jag är ju inget speciellt.
Jag är ingen särskild, medans du är underbar.

Känns som jag skulle kunna skriva en hel bok om mina innersta känslor just nu, men trots att jag känner så mycket, så kommer inte orden ut, dom rätta orden kommer inte ut.
Jag skulle vilja att A tog upp telefonen, ringde mig och grät och sa hur ledsen han var, hur mycket han ångrade sig för hans beslut och hur mycket han älskade mig och ville vara med mig, att han åkte hit som en överraskning och pussade mig på munnen och tittade sådär som han brukade göra med sina värmande ögon och bara säga: Du är det finaste jag vet.

Kärleken är hemsk!
Jag vet att den egentligen är fin, men just nu är den hemsk.
Jag vill inte ha med kärlek att göra, för det är alltid jag som blir sårad.
Jag har för tillfället gett upp tron på kärlek

Men Amar, vill att du ska veta att du ALLTID kommer vara speciell för mig, oavsett om du vill eller inte så kommer du alltid vara en del av mig, jag kommer aldrig sluta bry mig. Finns mycket jag vill säga till dig, men jag känner att jag avstår.. Spelar ingen roll vad jag säger, spelar ingen roll vad jag gör, du har gjort ditt val. Du valde bort mig för någonting annat. Jag hoppas du blir lycklig och någonstans djupt inom mig så hoppas jag på att du saknar mig så oerhört mycket och inser att det faktiskt borde vara du och jag.