God morgon! För att vara ärlig så vet jag inte ens vad jag gör vaken nu, vill egentligen bara sova för min kropp säger att jag behöver det men jag lovar er att min kropp och min hjärna inte är bästavänner just nu, dom vill olika saker och går åt sitt egna håll. Skit jobbigt, men är skönt att ha en barnfri helg och bara kunna ta tag i det här nu, Amar och jag pratade inte igår och som sagt jag vet att det kanske är bäst att vi inte hörs när han är där, så vi tar redan på vad han vill men ändå så saknar jag ihjäl mig efter hans röst, saknar ihjäl mig efter hans kropp, saknar ihjäl mig efter hans pussar, saknar ihjäl mig efter hans hand i min. Alltså hur fan kunde kärleken bli något jobbigt, hur kan kärleken vara så komplicerad. Nej har egentligen ingenting vettigt att skriva, utan ville bara öppna mitt hjärta lite och dessutom visa att jag lever. Nu ska jag försöka sova igen, om tankarna tillåter det. Puss!