Emeliitaah

Livet är inte alltid enkelt, livet är inte alltid på topp.

Man har sina dagar då man mår dåligt, man har sina dagar då man känner sig ensam.

Idag är en sån dag för mig, då allting bara känns helt fel.

Allt jag vill ha är ju A m a r. 

 

Varför kan vi inte bara få dra tillbaka tiden tills så vi träffades för första gången och göra om allting?

Men sen komma tillbaka till nu och få börja om på nytt, börja om på en ny kula och glömma allt, varför kan man inte bara få som man vill någon gång i livet? Jag klarar inte den här smärtan.

 

Jag trodde jag hade känt ett brustet hjärta förrut, men det har aldrig känts så här.

Hela min kropp gör ont, kan bara skaka av ingen anledning, tårarna kan börja rinna bara jag ser någonting som påminner mig om honom, bara att höra vår låt (som jag dessutom tagit bort ifrån min telefon) gör att hjärtat slits ut inte bara en gång utan tusentals gånger ifrån kroppen. 

 

Jag är halv, min andra halva, min bästa vän och karln jag älskade mest av allt är helt plötsligt inte min, han är fri att göra vad han vill, han är inte längre min och jag är inte längre hans älskling, som han alltid pussade på innan han gick till jobbet, som han alltid kramade in sig med sina ben i mig på kvällen.

 

Jag orkar inte med den här smärtan mer.

Jag vill bara kunna få krama honom, pussa honom och säga att han och Lilja är min värld, dom som äger mitt hjärta, som äger min själ, att det är dom två som är mina finaste skatter och att det alltid ska vara vi, precis som det var förrut. Men det lär aldrig ske.

 

Det värsta är att innan han åkte till Irak så åkte jag dit för att säga hej då, jag kände innerst inne på mig hur allting skulle bli när han kom tillbaka, och han bad mig bara sluta, han tyckte jag höll på med nonsens eftersom att vi självklart skulle ses och vara tillsammans, vi skulle klara av alla hinder.

 

Nej, det går inte mer.

Tårarna bara rinner och jag pallar inte.

Jag behöver någon att prata med.

Behöver en tröstande röst som lyssnar.

Helst av allt vill jag att det ska vara Amar.

Men det kan jag se mig i stjärnorna efter idag.

Hatar det här.

 

För tillfället är kärleken det vidrigaste jag vet.

Den är så vidrig att jag aldrig någonsin vill känna av den igen.

Jag vill aldrig veta om ordet kärlek mer!

N E V E R, inte just nu iallafall.