- Förstår inte att du fått mitt hjärta att gå i brand varje gång jag hör ditt namn, förstår inte hur hela min kropp skakar av lycka när jag är i din närhet, förstår inte hur varmt mitt hjärta blir nära dig, hur varmt det blir inombords, hur fjärilarna flyger omkring i magen, förstår inte att du är den som gör mig knäsvag när du tittar på mig, förstår inte hur du får hela min värld att snurra. Trots att du är långt ifrån mig nu och mitt hjärta skriker och spricker snart utav längtan, trots att vi inte hade det bra innan du åkte, trots att vi inte ens var tillsammans när du åkte iväg, trots att det kanske inte blir bra när du kommer hem igen, så skriker mitt hjärta efter dig. Jag ber till gud varje dag att det någon dag ska bli du och jag igen, känns så tungt att inte veta om sagan är slut, känns tungt att inte veta exakt hur du känner, känns tungt att känna mig så ensam. Jag har ditt stöd och skulle kunna ringa dig när som helst, trots att du är där du är, men ändå vet jag att jag inte skulle få den respons som jag skulle vilja. Du skulle precis som förrut försöka dölja känslorna, du vill inte öppna dig, inte längre. Just för du är rädd för att vi ska gå skilda vägar, du är rädd för att vi kommer förlora varandra. Jag är också rädd för att vi ska gå skilda vägar, att vi ska dela på oss och förlora varandra men ändå så vet jag att jag inte kommer kunna släppa taget, vet att det kommer vara så svårt för mig om du säger dom orden att kanske är det dags att gå vidare? Vi har trots allt haft det dåligt i ett halvårs tid nu och det har inte blivit bättre, det har varit bra en del dagar men andra åt helvete, vi båda har varit beredda på att gå vidare och lämna varandra, men kärleken till varandra gör att vi stannar, gör att vi kämpar, men är det värt att kämpa för ett förhållande när kraften är slut, när allt vi gör ändå bara blir fel, när vi blir irriterade på varandra för att en kanske sitter lite fel. Vi kan skapa världens bråk för ingenting, vi kan skrika på varandra och jag har känt mig så liten under ett tag, inte för att du fick mig känna mig dålig, utan snarare för vi hade det så dåligt och jag började dölja känslorna igen, började försöka hålla mina känslor innan och det gjorde att min hjärna gick i högvarv och jag inte visste varken ut eller in. Jag försöker nu att släppa ut känslorna, försöker säga som jag känner även fast du inte riktigt vill höra eftersom det är jobbigt för dig, det är jobbigt för oss båda. Varför kan vi inte bara ha det bra, varför kan inte bara två människor som älskar varandra få ha det bra? Gud, hjälp oss. Jag vill leva med denna karl för resten av mitt liv, är redo för att skaffa fler barn och bara få leva ett riktigt familjeliv, få leva med den människan som stöttat och funnits där för mig sen dag ett, som får mig att känna mig vacker geonom att titta på mig, som får mitt hjärta bulta hundra gånger snabbare genom att pussa på mig, låt mig få leva med karln som jag vill spendera livet med, vi är som gjorda för varandra. Hans fel och brister är mina bra sidor och tvärtom. Han är min bättre halva och jag vill inget annat än att leva mitt liv med han, att få dela varje dag av mitt liv med mannen jag älskar högst av allt. Kan inte bara kärleken vara enklare? Varför ska kärlek vara svårt? Jag har aldrig hört att kärleken skulle vara svår, den skulle vara något fint och bra. Jag vill bara ha dig här hos mig nu, vill att du ska krama om mig och lova mig att allt blir bra igen, lova att du ska kämpa och göra allt för att det ska bli bra igen, vill ha dig här nu så att jag skulle få säga allt jag känner till dig, kunna öppna mig till hundra procent, önskar du kunde sitta framför mig nu och mitt hjärta öppnade sig. Önskar det var du & jag nu.

Jag älskar dig så otroligt mycket, om du bara kunde förstå det. Om du bara kunde förstå att du är mitt allt och den jag vill dela mitt liv med, den första man jag älskat så enormt, min största och första riktiga kärlek.