Trots att jag har en underbar pojkvän, dotter och föräldrar och ett fåtal underbara vänner som jag kan prata med, så känner jag mig så ensam just nu. Känns som att jag inte kan prata med något, känns som om jag är världens ensammaste. Det jag känner är så svårt att förklara för jag känner så mycket på en och samma gång. Varför ska alltid vara så svårt och varför måste jag känna denna ensamhet? Jag vet att jag inte är ensam men känslan inom mig kväver mig. Det värsta är nog att jag försöker vara positiv, försöker ta dagen som den kommer, leva livet och njuta av tiden med mina nära men det är så svårt, för det finns så mycket som tynger mig, att jag knappt klarar av att le. Hatar att behöva känna så här, men förhoppningsvis så ordnar sig allting snart och jag slipper känna all den här smärta både på insidan och utsidan.