Emeliitaah

Verkligheten har kommit ikapp mig.
Pratat med Amar i telefonen och jag inser nu hur jävla mycket jag egentligen saknar honom, jag har stängt in känslorna och låst för ett tag, men nu har låset brytits upp och det är jag som är helt förstörd.

Alla hans ord.
Alt han sa, alla meningar som värmde.
Vårt skratt tillsammans, hans sätt att säga pucko på, hans röst.
Det dödar mig inombords.
Jag saknar Amar, jag saknar hans varma röst.

Har iallafall planerat en grej med honom och jag skiter i resten sen.
Måste få träffa honom snart.
Måste få krama om honom, måste få dela skratt, måste få känna något om det så bara är för en sekund.

Kärleken mellan oss det var något speciellt, det är något speciellt.
Jag saknar dig!