Emeliitaah

Nyss pratat med Amar i telefonen.

Ringde ju honom vid 04.50 för att väcka honom till jobbet och så ringde jag honom nu, för att kolla så att han verkligen var uppe och så att puckot inte låg och sov mer.

Han har ju en tendens att ibland somna om (precis som jag)

Så lika bra att ringa och kolla.

 

Känns redan lite bättre med saknaden när det kommer till honom.

Men tror jag försöker dölja allting igen, vill inte visa mig svag, speciellt inte framför honom.

Han vet vad jag känner, han vet vad jag tycker, han vet vad jag vill.

Han känner mig utan och innan, han är den ända som någonsin kommer ha öppnat mitt hjärta till 200000% och verkligen hört min inre röst, inte ens mina närmaste tjejkompisar vet så mycket som honom.

Han är den absolut bästa människan jag känner!

Han har visat vad äkta är och därför är det nog svårare att släppa honom.

 

Nu låter det som om jag är lite av en stalker efter honom, men så är inte fallet.

Vi ringer varandra, vi smsar varandra, vi hör av varandra, vi är lika delaktiga i kontakten.

Det är svårt för oss båda att bara släppa varandra.

Det har snart varit slut i 8 månader, men känslorna för honom har inte svalnat.

Han är fortfarande den, som får mitt hjärta att slå 100 gånger snabbare när jag hör hans namn, han är fortfarande den jag drömmer om varje natt, han är fortfarande den jag vill gifta mig med och skaffa fler barn med, han är fortfarande den där killen som har mitt hjärta.

 

Nej, nu blir det frukost.