Helt seriöst så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, helst av allt så vill jag gråta men det löser ingenting så det är lika bra att vara stark och inte visa sig svag framför människor! Även fast jag hatar situationen och önskar att allt var annorlunda så vet jag inte om jag orkar kämpa med att det blir annorlunda. Känns som att allt som sagt mellan oss är lögn, känns som att orden är tagna ifrån någon annan.