Emeliitaah

Skrållan vaknade upp nu och vill inte somna om, så hon sitter med mig här framför datorn och spelar Cityville fram tills att hon blir trött igen, min fina älskling! Hade egentligen behövt sova nu, men får helt enkelt vänta tills Lilja sover igen för att själv få sova några timmar, innan det är dags för att tvätta och städa här hemma. Har ju inte heller fått upp några julgardiner eller ens julsaker i rummet som jag ska satsa på imorgon innan Älsklingen min kommer, ska även försöka hinna laga kebabgryta med ris till honom. Har ju tänkt att på Torsdagsmorgonen åka in till Kungsträdgråden och kolla in julmarknaden tillsammans med min lilla familj som består av Lilja & Amar, därefter så har jag ju ett väldigt viktigt möte att gå på som jag absolut inte får missa och därefter blir det nog bara en massa mys med min lilla familj, ska även försöka få Nova att komma hit på Torsdag så att alla mina älskade favoriter är samlade på samma ställe, eller det är faktiskt en person som fattas. Men det behöver vi inte prata om just nu, och det är mer för att visa respekt mot den personen.

Jag längtar så sjukt mycket tills jag kan börja ett liv tillsammans med min lilla familj, då vi kan börja ett liv tillsammans, i en egen lägenhet. Skulle vara så himla mysigt att ha en egen lägenhet att ta hand om, laga mat till sin man och leva livet som vi själva vill det, kunna vara med varandra vareviga dag & inte ha det här distansförhållandet vi har nu, se Lilja växa upp och bli en otroligt vacker och fin tjej, bli en begåvad och envis tjej, som blir lycklig tillsammans med den man hon älskar.

Det är så himla härligt att sitta och prata med Amar om framtiden, för vi pratar verkligen framtid. Vi pratar inte om en månad, utan vi pratar inprincip hela livet framöver, blir lika glad och förväntansfull varje gång, vill bara flytta på direkten. Men verkligheten hinner ikapp än, och det är mer att fixa och ordna än vad man tror, och dessutom har vi båda en del krav dock inte på varandra, men båda vill kunna försörja oss alla tre bra, vi vill kunna både göra något skoj som familj en gång i månaden, men ändå ha mat och blöjor för hela månaden och även kunna köpa kläder, fast kanske inte varje månad men åtminstone varannan. Men det är just dom här grejerna vi har pratat om, vi har pratat om hur vi vill ha det, kommit överens om hur vi vill att livet ska vara, vi har pratat om barn i framtiden om när vi vill ha barn & det känns så otroligt skönt att vi förstår varandra så pass bra, att vi kommer överens om hur vi vill ha det.

Han har verkligen fått mig att inte göra alla dessa spontana grejer jag kunde göra förrut, han har fått mig att tänka om, han har fått mig på andra banor men bäst av allt så är det han som hjälpt mig att stärka mig själv, han har fått mig att inse att jag är vacker och utstrålar en massa glädje och energi. Han har fått mig att inse att jag är värd så himla mycket. Han har visat mig vad äkta kärlek är, och trots att vi inte är gifta än, så har vi gett varandra ett löfte och det löftet är att aldrig lämna varandra, att alltid stötta varandra i med och motgångar, att lösa alla bråk vi har med varandra, att kunna prata är en av dom viktigaste sakerna i ett förhållande och vi båda vet det.

Allt det här kanske låter klyschigt för många av er, skulle även jag ha tyckt om det var för ett år sedan. Jag minns dagen då jag och Amar träffades som om den vore igår, men den 11 December så är det faktiskt ett år sedan, och den och dagen då Lilja föddes är dom bästa dagarna i mitt liv. Vi har gått igenom blod, svett och tårar, vi har delat skratt och minnen med varandra och bäst av allt är att även fast det kom upp en hel del oväntade grejer när Lilja hade fötts så klarade vi oss igenom det. Jag var många gånger på väg att ge upp men jag höll mig fast och vi kämpade tillsammans & det är inte så att vi aldrig bråkar idagens läge, för det gör vi. Men vi vet vart vi står & vågar öppna oss och prata med varandra, vi vågar skrika på den andra utan att vara rädd för att den andra lämnar lägenheten och rummet och aldrig mer pratar med den andra. Vi vågar bråka, vi vågar älska, vi vågar skratta, vi vågar prata, vi vågar gråta men mest av allt vi vågar vara lyckliga.

Vilket långt inlägg det blev nu & allt jag egentligen ville säga var att jag saknade min stora älskling och längtade tills han var här hos mig. Det är bara några timmar kvar nu!

Men nu ska jag försöka få Lilja att sova.

Hon har ju börjat med att vara vaken en/två timmar på natten, och det går inte att lägga henne senare än vad jag gör, för då är min unge övertrött och bara skriker och skriker och det känns ovärt.

Då tar jag hellre dessa två timmar på natten & är vaken.