Nu är det redan Söndag och bara om några dagar blir min prinsessa 2 månader, fatta vad tiden går fort.
Men ännu mer sjukt är att jag och Älsklingen har varit tillsammans i 7 heeeeeeeela månader nu, och jag är mer kär nu än vad jag var då, jag älskar honom mer än vad jag gjorde då, och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Han sitter i hjärtat och jag hoppas få spendera hela livet med honom.
Antingen är det han och jag och Lilja, eller så lever jag ensam med Lilja.
Finns liksom ingen annan för mig, och den kärleken jag har för Älsklingen min har jag aldrig känt i hela mitt liv. Han har gett mig styrkan att tro på mig själv, han har gett mig kärlek, han har gett mig lycka men han har även tagit något, han har tagit mitt hjärta.
Allt det vi pratat om dom här dagarna som vi inte är varandra nära, får mig att längta ännu mer. Jag älskar dig och saknar dig så mycket att jag får ont i bröstet. Du är min livs kärlek, älskling!
Du är min och jag älskar dig av hela mitt hjärta. Finns ingen som kan förstå kärleken jag har till dig. Du betyder allt för mig och jag går genom eld och vatten för dig. Finns inget eller ingen som kan ta dig ifrån mig min älskade vackra underbara dotter.
